8 km i gummistövlar

Jag förstår att rubriken kan låta lite lustig men det var faktiskt i ett par gummistövlar som jag sprang den klart längsta sträckan (dittills får jag väl tillägga) när jag var typ nio år. Och det är nog ett av mina tidigaste rena löpminnen (annars var det fotboll som dominerade) vilket gör att detta pass får en plats på min tio-i-topp lista.

Min mamma är en omtänksam mamma och såg till att jag hade gummistövlar på mig på den där barmarksskidträningen som jag skulle gå på, för det var ju en del snöslask ute. Inte visste väl hon att vi skulle springa långt. Och troligtvis inte jag heller, jag bara följde efter de andra barnen och ledarna. Och jag minns faktiskt det inte som att det var direkt jobbigt. Det var nog först när mamma frågade när jag kom hem vad vi hade gjort på träningen och fick se hennes reaktion som jag förstod. Och nej, jag tror inte jag kommer springa närmare åtta kilometer igen, inte i alla fall i gummistövlar!

Ett roligt minne att skratta åt så här i efterhand och ja, avskräckt från löpning (och för den skull längdskidor) blev jag inte heller så det är kanske bara en bra erfarenhet att ha med sig?! Den mesta löpningen borde ju kännas lättare då man inte har gummistövlar på sig!