Funderarde vidare på udda upplevelser jag haft i ett par löparskor och självklart så får mötet med kängrusar en plats på min tio-i-topp lista.
Det var under min tid i Australien hösten 2001 som det inträffade. Jag hade följt med familjen som jag bodde hos ner till Canberra och de australiensiska mästerskapen. Detta var bara dagar efter jag anlänt från Sverige och mitt första orienteringspass down under blev speciellt. Det var full koncentration för att förstå ny terrängtyp och karta och så helt plötsligt är det något som rör på sig rätt nära mig. Från tidigare var jag ju van vid typ harar och rådjur men nu var det något nytt. En livs levande kängru, som tur var kanske av en rätt liten art, men ändå väldigt häftigt att komma så nära! Minns att jag mycket noga markerade på kartan var detta möte ägt rum.
Ingen av australiensarna var det minsta imponerande och jag förstod snart varför. Redan dag två hade jag ytterligare fyra eller fem kryss på kartan och innan orienteringsveckan var över hade jag slutat markera kängrus - de blev liksom för många!
Det var under min tid i Australien hösten 2001 som det inträffade. Jag hade följt med familjen som jag bodde hos ner till Canberra och de australiensiska mästerskapen. Detta var bara dagar efter jag anlänt från Sverige och mitt första orienteringspass down under blev speciellt. Det var full koncentration för att förstå ny terrängtyp och karta och så helt plötsligt är det något som rör på sig rätt nära mig. Från tidigare var jag ju van vid typ harar och rådjur men nu var det något nytt. En livs levande kängru, som tur var kanske av en rätt liten art, men ändå väldigt häftigt att komma så nära! Minns att jag mycket noga markerade på kartan var detta möte ägt rum.
Ingen av australiensarna var det minsta imponerande och jag förstod snart varför. Redan dag två hade jag ytterligare fyra eller fem kryss på kartan och innan orienteringsveckan var över hade jag slutat markera kängrus - de blev liksom för många!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar